Mundus Inversus

2016-05-28
02:14:15

62.

En del av mig har nog hamnat i den gråa verkligheten redan, medan den andra fortfarande lever på känslorna från Englandsresan. 
 
Men de senaste dagarna har jag bara varit ledsen och irriterad. 
Idag brast det. Eller ja, ikväll. 
 
 
Jag försöker skriva, men inspirationen vill inte infinna sig. Min fanfiction - som är en sort av terapi för mig - har knappt fått någon uppdatering på över ett halvår. 
Jag känner tomheten i min skalle. Inga idéer. 
Ibland nån liten idé som smyger förbi, men den försvinner lika fort som den dyker upp. 
 
 
De senaste dagarna har jag känt mig så jävla ensam. På alla möjliga sätt. 
Och sorgligt nog vet jag att jag inte kan göra något åt det. 
 
Borde egentligen sova nu, ska upp om 1.5 timme. Men jag kan ju inte sova. 
Fick sömnmedicin men den är hemsk. 
 
 
 
Jag vet att jag inte mår bra, för att jag lever i min lilla fantasivärld igen. Jag älskar seriekaraktärer, och alla skådespelare, så jävla mycket. Blir liksom besatt. Men jag vet att det är ett av alla sätt jag slåss med mina demoner. 
 
Vet inte ens varför jag började skriva här. Har ju inte mycket att berätta.
2016-05-20
12:21:38

61.

Ah, nu har jag varit sådär superdålig på att uppdatera igen... 
Men! Jag skaffade en laptop igår, så kommer kunna sitta typ varsomhelst och kunna skriva osv. Kanske kommer bli bättre på att uppdatera då. Kanske.
 
Anyhow. 
För det mesta har det varit superstressigt i mitt liv, men en fin grej hände. Jag träffade äntligen John Barrowman! Först förra fredagen på hans boksignering, och sen dagen efter på ett konvent. Är dock så besviken på konventet, var väldigt dåligt organiserat och jag missade typ allt pga det. Det enda jag lyckades med var att få en bild med John, och så Stephen Amell. 
 
John verkar iaf vara världens trevligaste person irl också. Är så jävla glad att jag fick chansen att träffa honom. 
 
Och så var jag och K. i London i två dagar också. Känner att jag behövde det där med semester typ.
 
 
 
Kan ni se hur glad jag är? Dels pga att en dröm came true, och dels för att han tog tag i mig och drog till sig utan att jag var beredd på det alls, haha.
 
Officiellt döpt till den mest awkward-fotot på mig, här är jag med John Barrowman & Stephen Amell!