Mundus Inversus

Jaha, idag vaknade jag med jätteont i käken och jag misstänker starkt att det beror på förkylningen. 
Var kanske onödigt att tvinga mig ut i världen igår, men jag mådde så mycket bättre psykiskt efter att ha varit på biblioteket. Lånade tre böcker också, och har snart läst ut den första. Den får mig att tänka på mitt eget liv och mitt mående. Men ska jag vara ärlig så tror jag att medicinen börjar verka. 

Jag är inte lika paranoid längre, även om jag fortfarande är osäker på det mesta och tror att det finns kameror överallt - men grejen är att jag inte är lika rädd för dem. Det känns rätt skönt. Om de finns eller inte, det spelar ingen roll - jag är inte rädd ändå. Kanske bara när jag har sämre dagar. 
Är dessutom glad att det inte gick längre än såhär, även om det har gått rätt långt. Men den här gången vågade jag be om hjälp i tid, tror jag. 
Första gången allt det här hände så gick det längre, och jag tror att de tog bort min medicin för fort. 

 

En av de viktigaste sakerna jag har märkt nu den senaste veckan är att rösterna har lugnat ner sig. Det är skönt. De finns där liksom, men inte lika mycket och inte lika påträngande. Jag tror att jag kanske kan bli av med dem helt och hållet någon gång snart. 
Idag är jag positivt inställd till det mesta känner jag. 

Men jag känner också att jag börjar bli rastlös. Kanske låser mig inne på rummet och läser bara. Jag vet inte. 
Vill göra någonting. 

 

Imorgon ska vi kanske till Stockholm. Det skulle vara trevligt, inte varit där på ett tag nu. 

 

 

Annars så vill jag klippa håret och färga det, men jag orkar inte just nu. Det får bli nån annan dag. 
Eller, kanske kan klippa håret idag, kanske. Om nån av "mina" frisörer orkar. 

 

 

Så ja. Idag är jag lite positiv, försöker se saker från annat perspektiv och tänker vila lite så jag mår bättre om vi nu ska till Stockholm imorgon!