Mundus Inversus

Först och främst, jag var borta hos min bror och hade ingen dator. Därför inga inlägg.
Där träffade jag i alla fall underbara människor igen, och lärde känna en och annan person också. Det var riktigt trevligt.
Vi kollade bland annat på Död Snö - som vi döpte om till Död Synvinkel - och firade Valborg vid dammen.

 

Men. Som rubriken säger. John Barrowman på radio.

Varje söndag sen början av januari har jag och en vän suttit och lyssnat på Johns radioshow på Magic. Varje söndag. Oavsett vad man gör. Även om min familj är nog rätt van vid att jag inte har tid i två timmar varje söndagkväll.

 

Det är så att man kan skicka mejl till John och han kanske läser upp det.
Igår blev jag sjukt förvånad när jag hörde att han läste upp mitt mejl. Mitt mejl, av alla tusentals han får (då folk från över hela världen lyssnar och mejlar). Tror dock att det var första gången han tog med ett mejl som inte kom från England eller USA.

 

När jag tänker på det såhär tolv timmar senare, så kan jag fortfarande inte komma över det. Ni vet, fangirling på högsta nivå.

Att han dessutom sa att det var fantastiskt att jag ville översätta en hel bok från svenska till polska, så farmor kan läsa den, gjorde att jag blev så röd i ansiktet. Jag var bland människor då, mamma och Luu skrattade och verkade undra vad som hade hänt.
Han sa också att jag inte ska ge upp och att det är så himla gulligt av mig att göra en sån sak för farmor.

 

Hans ord ekar fortfarande i skallen.
Trodde för det första aldrig att mitt mejl skulle komma med, och för det andra - hur stor är chansen att ens idol läser upp något som man har skrivit, och det i sin radioshow så alla andra kan höra?

 

Allas vår favorit Captain Jack Harkness, och Malcolm Merlyn alltså.
Phew. Jag är smått död fortfarande.

 

Det kom också med en sån perfekt tajming, då jag hade en sjukt dålig kväll och var off. Men sen så, sen var jag helt upp upp upp.
Det var alltså det närmaste John Barrowman jag någonsin skulle komma. I can die happy now.