Mundus Inversus

Jag sitter och gråter när jag skriver det, för det finns någonting som gör mig superledsen. Och det är mina tankar och mina känslor. 
Men jag vill inte skriva om det här, faktiskt. 
Kan bara nämna att jag känner mig som världens största as just nu. 

 

Ingenting är bra längre. Det enda positiva är att jag har börjat gå på promenader. Förra veckan gick jag 6km, och idag blev det 11km. Jag tänker börja springa så småningom också men promenader känns faktiskt mer lockande just nu. De hjälper mig att rensa tankarna och de tar längre tid liksom.

 

 

Nu ska jag försöka sova. Sova bort allt elände och alla tankar.