Mundus Inversus

Selling my time for shit
Not quite believing it
Scraping the barrel
At last I lose the will to live

Jag vill dricka bort alla mina bekymmer. All ångest.
Allting.

Ingenting är bra.
Ångestattacker, som jag försöker gömma från folk. Som jag tror att jag kan klara av själv.
Let's face it, I can't.
Vänner. Vilka är de, och varför orkar de aldrig hälsa på?

Jag vill dö. Påträngande självmordstankar, när jag vaknar, innan jag somnar. Nu.
Vad ska jag göra?
Känner mig ensammast i världen just nu. Jag kommer inte orka länge till.

Nu har jag börjat bli besatt med fictional characters och serier igen, för att slippa tänka, för att slippa känna. It's my way of coping, typ.

Fragile mind turns to rage
Locked in this rusting cage

Min psykiater har inte tid att träffa mig. Alls. Han kan bara ringa.
Jag vill prata med någon, face to face. Telefonsamtal ger mig bara ångest... hur för i helvete ska det hjälpa och på vilket jävla sätt ens?

Vad ska jag göra, för att få någon hjälp?
Alla verkar tro att medicin och pengar tar bort alla mina problem. When in fact, they don't.
Allting är så jävla komplicerat. Varför kan jag inte vara frisk för? Det skulle underlätta så mycket.

Throw me a rope
Fragility gropes
At all that slides away
Falling through fingers
And dusting the ground
All I can do
Is make a new sound

Jag har så många tankar, they're racing, men samtidigt är jag så tom. Jag känner mig tom.
En äcklig känsla av tomhet och hopplöshet sprider sig. Det enda jag vill göra är att sluta existera.
Men jag kan inte.
I just can't.
Vad ska jag göra...?

Jag är onödig här i världen. Så varför finns jag?